2003 Dornier Donatus, Stellenbosch

Lite ovanlig blandning av druvor: 43% cabernet franc, 37% merlot och 20% cabernet sauvignon. Ganska ung producent i Sydafrika, egendomen köptes 1995 och första årgången av Donatus var 2002, Christoph Dornier Wines. Donatus är deras prestige cuvee och man vinifierar varje druvsort för sig och blandar sedan respektive årgång för att uppnå rätt balans. Tex har årgång 2004 70% cabernet franc, 30% merlot och ingen cabernet sauvignon. Intressant att dricka ett vin med cabernet franc som huvudingrediens.

Färgen är mörkröd (rubin). Vinet har en god, ganska stor doft av mörka bär (björnbär och mogna körsbär), och en tydlig tobakston. Medellång, god smak med lagom fyllig munkänsla, mjuka tanniner och en fin balans. Ingen (eller iallafall mkt liten) rökighet. Den söta frukten är trevlig och lättdrucken utan att bli alltför söt. De allra flesta skulle nog gilla vinet, även om det kanske inte är ”spännande”. Hela flaskan går åt, trots en ganska potent alkohol (angivet 14%, vi gissar på mer än så, men det smakar inte alkohol-hetta). Den rostade ektonen är tydlig, men inte övertydlig. Vinet är utmärkt drickbart idag – kanske blir det något bättre med lite mer tid, men inget att vänta på egentligen. Vi saknar kanske lite komplexitet eller ngt som gör vinet lite mer intressant, men det är som sagt var utmärkt gott, drickvänligt och balanserat idag.

SB: 99007 Dornier Donatus 2003, 193.00 SEK.

2001 Sarget de Gruaud-Larose

Deklarationstider är inga roliga tider... man blir påmind om sina administrativa brister och dessutom slutar det (ofta) med att man skall betala in mer skatt av en eller annan konstig anledning. Då får man tröst-dricka ngt intressant; kvällens vin är 2001 Sarget de Gruaud-Larose. Det är andravinet från St Julien Cru Classe vinet Chateau Gruaud-Larose.
Druvblandning varierar mellan årgångar, men vingården är planterad med ca 57% Cab.Sauvignon, 30% Merlot och resten Cab.Franc, Petit Verdot och lite Malbec. Det finns varierande uppgifter om total areal, årlig produktion och snittålder på rankor, men ett enkelt genomsnitt är att hela Gruaud-Larose är ca 82 hektar, åldern på rankorna är mellan 10 och 60 år och vinet från de yngsta rankorna hamnar i Sarget. Produktionen verkar vara ca 20-25 000 lådor per år av förstavinet och 14-20 000 lådor av Sarget. En ganska omfattande vinproduktion helt enkelt! Det är med viss bävan jag drar korken ur flaskan och häller ned i karaffen. Bävan härstammar dels från F&V och Frankofilens inte helt positiva omdömen från en Munskänksprovning i vintras (se Frankofilen torsdag, januari 31 ”Bordeauxprovning hos Munskänkarna”). Dels av att GL har ett rykte att vara ojämn; tex lär 2000 vara mkt bra, medan andra årgångar har mer tannin än frukt. Parker är inte odelat positiv.
Nåväl, varje butelj är ju sin egen upplevelse... så vi får väl se. Färgen ser helt OK ut, doften ur karaffen är liten. Första intrycket i glaset är också en liten, lite svårdefinierad doft av ”medelklass-Bordeaux med lite av varje och inget som står ut”. Smaken är till att börja med likadan, en helt OK, men inte alls speciell Bordeaux. Jag skulle nog gissat på en Listrac (tex Fourcas-Dupre) ganska knuten och kompakt. Efter någon timme i karaff och glas blir det bättre, färgen är nu mörkt röd med en opak ”kärna” och lite lätt tegel i kanten. Doften är iallafall medelstor och ganska komplex. Lite svartvinbär, kaffe och en animalisk ton. Smaken är nu lång och god, särskilt till mat, med en komplex och balanserad kombination av svartvinbär, rostat kaffe, kött , järn och en viss stallighet. Inte alls lika ”publikfriande” som tex Leoville Poyferre 1998 som vi drack i påskas. Sannolikt kommer vinet att bli lite bättre med ngt år eller två till i källaren, och klara än längre lagring för den som är på det humöret. Vi tar nog nästa flaska i höst eller så, det är klart ingen brådska att dricka upp. 2001 Sarget de Gruaud-Larose är nog inte ett vin för alla, men för den som gillar denna lite råare stil på Bordeaux / St Julien är det gott!

PS. Faktiskt kan man nog säga att det finns vissa liknande drag m 2004 Ch La Tour de By i kombinationen av kött, järn och en viss råhet. Fast LTDB är light-varianten... Vore intressant att höra ngn annan som provat? Nettare – kanske ett vin i din smak? DS

Vinordic 2008

Att prova vin på en mässa är som att... ja vadå? Prova bilar genom provsittning? Se en tavla på ett suddigt foto på TV? Försöka avgöra om en låt är bra genom en riktigt usel radio? Ett ganska osäkert bedömningsunderlag är väl det minsta man kan säga... Hursomhelst, A. var vänlig nog att styra bilen, och syster och svåger tog hand om de små (och dessutom ordnade de en jättegod middag! Stort Tack C+T!). Vi anlände till Älvsjömässan ca 14.30 på lördagen. Inga problem att parkera bilen...
Väl inne på mässan, och efter att ha köpt ett glas och några ”smakprovsbiljetter” beger vi oss till Oenoforos / Carovins monter. Här samsas ganska enkla viner med god Champagne (Palmer & Co) och fin Bourgogne från Faiveley. Vi smakar Palmers 2000 – gott och smakrikt! Inte lika hög syra som 1996, och inte lika fin mousse som de bästa, men synnerligen gott för sina pengar. Faiveley erbjuder en Meursault från 2005, också det är mycket gott., med en ganska stram syra och inte för mycket fat eller smör... dock är priset okänt. Vi frågar efter Stags Leap – men de har inget att erbjuda, och säger att de är svåra att få tag på. Vi vandrar vidare och hamnar hos Sydafrika-specialisten Sharabu som erbjuder Rudera Chenin Blanc – smakrikt men lite fatdominerat, Rudera Chenin Blanc Noble Late Harvest – mycket gott! Joostenberg Shiraz/Viogner – god blommig doft och sedan en ganska rejäl tjärsmäll från Shirazen, Joostenberg Bakermat 2004 – gott, men en aning rökigt. Vinovativa har en stor monter och dessutom ett extra bord där deras samarbetspartners (tex Silja / Tallink) visar upp sig. Goda viner, tex från Xavier i Rhonedalen och 3 de Valandraud. Snart är första häftet med biljetter slut och vi får inhandla en omgång till. Vi hamnar då hos Bornicon och Salming, och fastnar där för ”Fabre Grand Vin” från Argentina, 100% Malbec och helt OK, men inget jag lägger 200 SEK på. Vidare till VinUnic och Guigals Condrieu, finfin doft och en torr god smak... men 295 SEK... Sedan en Vergelegen Cab Sauv 2004, gott men återigen ganska så rökigt, särskilt i jämförelse med en Ch Belgrave 2004 som klart vinner den matchen om vintresserad är domare. Vi får ett tips om en Sydafrikansk Pinot Noir Limited Edition hos Winepartners... men lyckas inte hitta dem utan hamnar hos Arvid Nordqvist och där blir det ett smakprov Ch La Nerthe 2004 (C9dP); mycket bra! Klart bättre än den 2003 vi provade i London i höstas... Även en Lenz Moser Trockenbeerenauslese fick MVG. Till sist så stannade vi hos Primewine och skulle ta ”ett sista smakprov” då vi fick syn på en Amarone Classico 2004 från Cecilia Beretta, den var utmärkt! Den trevlige mannen bakom disken började sedan hälla upp (små!) smakprov först av två enklare Pasqua-viner gjorda m delvis torkade druvor (Apassimento), och det var inget fel på dem, men i skuggan av the real thing var de inte så spännande. Sedan blev det några av Graham Becks bättre viner, och de var riktigt goda! En De Toren Fusion V 2005 var OK, men även den väl rökig för vår smak. Vi avslutade de röda med en ”Antaraxia” från Sydafrika, som tyvärr bara finns för restaurant / privatimport – det var kanske mässans godaste... eller iallafall topp 3. När vi nu (äntligen enligt A.) är på väg att gå säger den trevlige mannen bakom disken ”missa inte Willi Opitz”, och där står denna genomtrevliga österrikare och häller upp (mkt små) smakprov av sina olika söta viner som alla är goda eller väldans goda. Dessutom har han små smakprov på skedar med efterrätter som hans dotter (kock i toppklass i Österrike) ordnat, som passar till! Vi får lägga till Österrike på listan över semestermål att planera för. Tack A, C och T för att ni gjorde det möjligt.

1998 Benjamin de Beauregard, Pomerol

Fredag igen och ikväll fastnar korkskruven i en flaska som nästan borde vara för gammal? Ett andravin från Pomerol, fast årgången 1998 är erkänt bra på högra stranden. Den förra (första) flaskan drack vi för ca. två år sedan och då blev omdömet – OK, men lite frågetecken om det var på väg utför. Ikväll hamnar vinet rakt i glasen utan att passera karaffen, och till en början är intrycket ganska neutralt. Färgen är fint mörkröd med lite tegel i kanten, doften trevligt vinös utan större åthävor. Smaken är bra, medelfyllig och med fin balans mellan tanniner, syra och frukt. Tanninerna är faktiskt väldigt trevliga... och man anar att det kanske blir bättre? En knapp timme senare är doften mycket bra, en lagom mognadsdoft parad med mörka plommon och lite tobak. Smaken är jättegod, med plommon, körsbär, lite choklad och en fin tobakston! En verkligt trevlig överraskning!

Två andra trevliga överraskningar senaste tiden har varit standardvinet Ch Labadie i den normalt mediokra årgången 2002. Det var mycket gott! En fin kombination av mörk, ganska tät frukt och rostat kaffe. Inga gröna paprikor alls! Den andra var en australiensisk Chateauneuf-de-Pape, d’Arenbergs ”the Stump Jump GSM" 2006 som vi fick på en konferens häromdagen. Visst är fruktsötman lite hög, men annars mycket gott och välbalanserat för ganska få kronor (BS nr. 86252 The Stump Jump Grenache Shiraz Mourvèdre 2006, 89 SEK). Kunde vara intressant att prova jämte tex. 2211 Domaine du Vieux Lazaret och en 99838 Chateau de Valcombe Prestige 2005...)

2000 CHATEAU VIGNELAURE AOC Coteaux d´Aix en Provence

Fredag igen, veckorna går fort. Ikväll får vi faktiskt en enkel fyra-rätters med goda räkor och avokadoröra till förrätt, fyllda lövbiffar och sockerärtor till varmrätt, två ostar, och en fruktsallad med bla hallon och lite yoghurt m smulade mandelbiskvier. Låter som att en fyra-fem olika viner skulle behövas... men vi tar den lite enklare vägen med en flaska av Chateau Vignelaure 2000 från Aix en Provence. Egendomen gör ganska många olika viner, och detta är "le grand vin". En druvblandning av Cabernet Sauvignon, Syrah och Grenache, med relativt låg avkastning (ca 32 HL/ha) och förstås druvor från "de utvalda, äldsta och bästa stockarna". Vi har inte druckit mycket vin från Provence, några från Bandol (goda!), något vin från Domaine Rabiega och några roseviner på plats. Mao ingen stor erfarenhet. Färgen på kvällens vin är fortfarande relativt mörkröd med liten blåton, och kanske en antydan till tegelkant. Doften är medelstor-stor, god och ganska rejält med svartvinbärsfrukt och lite kaffe. Gott! Smaken är ännu lite bättre med lite mer rostat kaffe och en fin balans. Inget som tar överhanden, utan en utmärkt frukt-tannin-syra balans och bra längd.
Det finns ngt i smaken som påminner en aning om Ch Musar, fast helt utan den "murkenhet" som ofta finns i Ch Musar, kanske är det druvblandningen? En annan referens är en lätt-Pauillac. Vinet passar bra till varmrätten, fast sockerärtorna är en aning beska. Ostarna är en lagrad Manchego (inspirerade av F&V) och det är jättegott ihop, likaså familjens favorit Gruyere är mycket gott med vinet. Klart värt sina ca 170 SEK för vintresserad.

1999 d'Armailhac och 2000 Vieux Larmande

Ikväll har vi samlat vinprovargänget som A. lärde känna under studietiden (som är ganska många år sedan vid det här laget). Det brukar vara jättetrevliga kvällar med lite mer fokus på maten än vinet... Ikväll lagar vi marinerat lamminnanlår i ugn, med blomkålspure, rödvinskokta linser och timjanpotatis. Lamm = Bordeaux hos vintresserad! Vi tog också med en argentinare, El Portillo Cab Sauv Reserve 2005 som brukar erbjuda en god balans mellan nya och gamla
världen för bara ca 90 kronor. Provningen är blind för alla utom värden. Att hitta den unga, varma argentinaren är lätt. Någon gissar på Sydafrika, ngn annan på Sydamerika. Färgen är röd, med liten blåton. Doften är ganska stor, god, vinös, med lite svartvinbär och liten fruktsötma. Smaken är i god balans mellan (ganska lätta) syror, mjuka tanniner och en trevlig mörk frukt. Alla gillar vinet!

2000 Vieux Larmande finns i glas nr.2. Färgen har en tydlig tegelfärgad kant, doften är medelstor och det gissas ganska vilt på olika områden i Europa. Men alla vet vår preferens för Bordeaux och det stämmer ju bra. Doften är ganska komplex, med lite blåbär, lakrits och lite stalltoner. Smaken är god, medelfyllig (lättare än El Portillo) och trevligt mogen. Helt OK St Emilion, men jag hade nog väntat mig lite mer från det fina året 2000.

Färgen på 1999 d'Armailhac är någonstans emellan vin1 och vin2; mogen men inte lika tydlig tegelkant som Vieux Larmande. Doften är medelstor och ganska typisk vänstra stranden med svartvinbär, ceder, lite blyerts och en lagom dos multna löv. Smaken liknar doften, med ett litet tillskott kaffe. Jättegott, för den som gillar mogen Bordeaux från Medoc.

Till efterrätten (en krämig chokladmousse med passionsfrukt) blir det (inte heller oväntat) en Grahams LBV 2000 - en god och trevlig LBV för rimliga pengar.

2004 Ingwe

Alain Mouiex som kommer från högra stranden i Bordeaux köpte egendomen i Stellenbosch 1997. Druvblandningen är 56% merlot, 34% cabernet sauvignon och 10% cabernet franc. 18 mån franska ekfat. Lördagen bjuder altså ännu ett vin från april-släppet som skall finnas tillgängligt minst ett år framåt. Intressant att prova en flaska tyckte vi. Ned i karaffen och så får vi se... färgen är röd med liten ljus kant, inte lika opak / blåröd som Ch Cissac igår. Doften är stor och god, utvecklad, lite kaffe, plommon och blandade röda och mörka bär. Smaken är bra, inte alls "sötsliskig" som vissa varmjordsviner, faktiskt ganska Pomerol-lik, med ett litet rökigt tillägg. Godare än Ch Cissac enl. A. Helt klart mer lätttillgängligt och drickfärdigt. Efter några timmar i karaff och glas har tyvärr röken tilltagit, inte så att den dominerar för mkt, men lite mer än vi skulle önska. Hursom - ett bra vin både till sommarens grillkvällar och för den som vill ha ett ganska Bordeaux-likt, drickfärdigt vin och som inte har alltför svårt med den lite rökiga tonen.