söndag 14 mars 2010

Bordeaux-weekend



Nej, tyvärr har vi inte tillbringat helgen i Bordeaux. Och det ser mörkt ut vad gäller att komma dit i vår, trots att http://www.ugcb.net/ och deras weekend för amatörer den 5-6 juni låter mycket spännande! Vi får nöja oss med att dricka Bordeaux på hemmaplan istället, inte det sämsta. Helgen inleds med nysläppta bruks-Bordeaux 2006 Cambon la Pelouse, Haut-Medoc som Bristly importerar i 6-pack. Frankofilen mfl har hissat vinet. Vi har inte provat förr, och 2006orna känns lite ojämna så förväntningarna är lite blandade. Vinet är som väntat initialt rätt så slutet, och behöver mer än en timme i karaff och glas för att vakna till liv. Vi får då ett rött transparent vin med medelhög intensitet, en medelstor doft med röda bär och så småningom en trevlig bukett av blommor, viol och lite Bordeaux-parfym. Smaken är relativt lätt, mycket frisk och med bra syra och mineralitet. Så långt ett gott och typiskt matvin. Dag2 är det hela än bättre, med mer harmoni och en mer utvecklad både doft och smak. Nu är det riktigt bra och vi förstår varför Franko hissade detta! Vi tror även på en god framtid.

Sedan har vi lite gäster och letar då upp en 2004 Clos de l´Oratoire, StEmilion GCC, från Vignobles Comtes von Neipperg. Här är färgen mörkröd och nästan ogenomtrevlig, vi får en härligt öppen doft med tät plommon-, björnbärs-Merlot-frukt och dyra chokladiga fat. Smaken är mycket god, fast kanske lite "mid-Atlantic" med alla rostade fat. Frukten klarar dock balansen fint, och blint hade jag varit nära Napa. Jättegott idag och rätt många år framöver.

Till sist en 2004 Ch Ormes de Pez, Saint-Estephe. Här vill vi prova hur långt vinet kommit i sin utveckling och är beredda på ett ungt och motsträvigt vin. Så blir det inte, färgen är mycket lik Cambon Pelouse altså ganska röd och relativt transparent. Doften öppnar upp fint med röd frukt och nypon. Smaken är redan bra - visst är det ganska stramt men absolut njutbart idag, läskande, svalt, med skön röd frukt, bra längd och utmärkt syra. Även en bra Bordeaux-karaktär, utan att vara så där arketypisk (bara antydningar av svarta vinbär och blyertspenna). Lite mer längd och tryck i frukten jämfört med Cambon Pelouse, som å sin sida har en lite mer komplex och blommig doft. Ingen dålig Bordeaux-weekend på hemmaplan!

3 kommentarer:

Frankofilen sa...

Nollfyrorna tycker jag övertygar varje gång just nu. En riktigt trevlig årgång, och på många sätt skönt att man inte behöver vänta till döddagar innan man kan dricka dem.

Henrik sa...

Intressant med Cambon-Pelouse. Mina intryck liknar dina, men samtidigt inte. Min flaska släppte redan vid dekantering ifrån sig Bordeaux i tillräcklig mängd för att få fram mitt varggrin. Fin cassis, lite plommon, tobak/cederlåda, lite lakrits och lite blommigt - mineral tillkom i munnen. Till maten var det utmärkt liksom till osten efter. I stället för att spara de två sista glasen fick de bli meditationsvin och då gick kulissen ner en hel del. Då blev det blygt, då blev det knutet, då brottade tanniner och syra ner frukt och lämnade ett rätt tomt hål efter sig i mitten. Ovanpå det framträdde stall/ammoniaktoner som var mer framträdande än vad jag efterfrågar. Då hade väl vinet tillbringat uppåt tre timmar i karaff. Jag tänkte tunnel, men att döma av hur vinet uppförde sig inledningsvis måste det ju bara bli riktigt bra bruks-BDX inom bara något år eller två.

Vintresserad sa...

Franko, visst är nollfyrorna sköna! Trevlig, relativt tidig drickmognad (lite som 1999), men bättre frukt! Dessutom fanns de ju att köpa för dödligas pengar. Ser fram emot att prova fler.

Henrik, klart intressant. Vi tog inga anteckningar, utan jag skrev ned minnesbilden ngt dygn efter att flaskan var slut... men intrycket var ändå att Cambon Pelouse var som bäst dag2. Ngn annan som provat?