Många av oss vin-nördar lagrar vin. Man kan ibland fråga sig om avsikten? Förutom det uppenbara: att ha vin hemma när man önskar öppna en flaska av viss sorts vin. En lite knepigare fundering är om det lönar sig: ekonomiskt resp. smakmässigt? Jag har länge hävdat att de flesta lite bättre rödviner smakar bättre iallafall 2-3 år efter att de släpps, och att de flesta klarar 10 års lagring, många tom 15-20 års lagring.
De senaste månaderna har gett exempel på både när det verkligen var bra, och kanske inte lika bra. Vi börjar med de mindre bra erfarenheterna. Under jul- och nyårshelgerna öppnade vi bla tre flaskor som inte mått bra av lagringen: en 2001 Allegrini Amarone som var tydligt förbi. Ingen frukt, bara tråkiga volatila syror - hälldes ut. En 2010 "Bad Boy Bordeuax" från J-L Thunevin. Var inte heller så rolig (men klart drickbar jämfört med Amaronen) - och till sist en 2010 Clos Puy Arnaud (Grand Vin). Godast av dessa tre - men ändå klart i nedförsbacken. Ett annat exempel senare tid var en 2010 Querce Bettina Brunello, klart drickbar, men sannolikt godare för 3-4 år sedan. Tråkigt, men lärorikt.
Två viner som verkligen visade sig från sin bästa sida med lång lagring var:
- 2005 R.H Coutier, Ambonnay. Supergod, rik pinot-frukt, lite väl integrerade fat. Helt enkelt på topp nu :-) Trots att 2005 inte anses som en toppårgång i Champagne.
- 2008 Mauro Molino Vigna Gancia, La Morra, Barolo. Precis balans och elegans. Intakt frukt och lagom utvecklat. Väldigt gott :-)
