måndag 29 juni 2009

2004 LTDB revisited

För ett drygt år sedan så var 2004 Ch La Tour de By, Medoc en hajp i vinbloggosfären. Vi gillade också vinet och drack ett par flaskor. Dessutom rimligt pris och tillgängligt på halvbutelj!

Nu har vi lagrat ett par flaskor och provar en (fast de går fortsatt att handla på SB). Det ger en ganska transparent röd färg med tydlig tegel i kanten (snabb mognad), en ganska lätt men rätt bra doft med kryddor och en lite animalisk ton. Smaken är bra balanserad med tidig mognad. Altså något så ovanligt som en god bruks-Bordeaux som går att köpa på SB! Kors i taket (om någon minns den formuleringen... ).

1999: Castello di Brolio vs ”den lilla vita hästen”

Grillmiddag med Bordeaux-mannen & familj. Det är egentligen lite för varmt ute för bättre viner men vi vill i alla fall ha ett par drickbara och relativt mogna buteljer så vi tar en 1999 Castello di Brolio (som F&V nyligen omnämnt som både mogen och Bordeaux-lik) och en 1999 Le Petit Cheval St Emilion Grand Cru, alltså Ch Cheval Blancs andravin. Både vinerna har stått upp drygt ett dygn och är tempererade till ca 18 grader (som dock stiger snabbt när vi tar ut dem). Vi tar inga noteringar utan det är intryck från minnet. Färgen hos båda vinerna är ganska likartad, en tät mörkröd färg med inslag av både mörkbrunt och purpur (lite ovanligt faktiskt… kanske var något med ljuset utomhus). Dofterna är initialt knutna, men sedan får vi:

1999 Castello di Brolio
Ganska stor, och komplex doft med lite körsbär och mognadstoner (rätt så tydlig starkvinston). En bra, fyllig smak med fin balans med lite högre syra. Efter en god stund så framträder en god ton av julmust.

1999 Le Petit Cheval
Lite elegantare och sirligare än kamraten från Toscana. Växer långsamt under större delen av kvällen. En liten korkfläkt vädrar bort efter en stund. Mycket gott!
Sammanfattningsvis två bra och intressanta viner som väl motsvarar förväntningarna. Vintresserad föredrar Broilion med en liten marginal medan Bordeaux-mannen föredrar Petit Cheval på motsvarande sätt. Fast han medger att Castello di Brolio är ett gott ”riktigt vin”, ett bra omdöme från honom!

söndag 14 juni 2009

Barbaresco på Pont Nouveau

Vi firar bröllopsdag och har ordnat barnvakt. Regnet häller ned så det blir taxi även in till staden. Vi anländer till restaurangen lite tidigare än planerat och blir vänligt väkomnade. Inleder med ett glas champagne, tyvärr är Bernard Hatté slut. Ersättaren 2002 A. Jacquart Blanc de Blancs smakar utmärkt med fin mousse och drickbarhet redan nu. Efter lite prat med den vänliga servitrisen bestämmer vi oss för klassisk mat: Toast Skagen och Kalventrecote med risotto. Vi smuttar vidare på champagnen, pratar om sånt som hör dagen till och läser den digra vinlistan med många spännande (och bitvis okända) producenter. Efter lite beslutsångest och mer prat bestämmer vi oss för 2000 Barbaresco Pajé från producenten Roagna. Förrätten smakar alldeles utmärkt med fina räkor, krämig röra samt god och tillräcklig mängd löjrom. Champagnen smakar fint till, syran möter matens krämighet och sälta väl.

Sedan kommer karaffen in och redan färgen visar på ett utvecklat, mognande vin. Den är ganska transparent, tegelfärg i kanten och orange-röd som en bra Nebbiolo skall vara. Doften är redan från start förnämlig! En härligt utvecklad doft med lite rosor, läder och suverän komplexitet. Smaken är också mycket bra och vi upplever att mognaden är ganska perfekt där doften och den komplexa smaken är i förgrunden, medan frukt, syra och tanninerna är i bakgrunden. Till den utmärkta maten är vinet dessutom ännu bättre! Vi avslutar med varsin bit god ost, sen kaffe och pralin. Sedan beger vi oss hemåt regnet mätta och synnerligen belåtna, både med kvällen och varandra! Tack min A., jag ser fram emot många kommande bröllopsdagsmiddagar med dig!

PS. Vi kan verkligen rekommendera restaurang Pont Nouveau, de gjorde ett utmärkt jobb med mat, vin och servis. Dock bara halvfullt en lördagskväll, så gå dit!

F&V har smakat, se:
http://vinare.blogspot.com/2008/09/2000-roagna-barbaresco-paj.html

fredag 5 juni 2009

Ung Merlot från trakten av Bordå!

I parallella glas finnes:

SB 95208 Château Les Merles Réserve Lajonie 2007, Bergerac för 89 kr
och
BS 75552 Château de la Dauphine 2006, Fronsac för 194 kr.

Borde vara en lätt match, eller?

Druvblandningen är likartad med lite dominerande Merlot och kompletterande Cabernet i båda vinerna. Färgen är lite ljusare och mer transparent hos kollegan från Bergerac. Doften i Bergerac-vinet är öppnare och större. Där finns söt röd frukt (körsbär, hallon) och lite gräddkola (från faten). Smaken är bra, ganska slank med bra drickbarhet redan idag, och en bra syra, samt en rätt bra balans frukt, fat och syra. Tanninerna är snälla och i bakgrunden. En ”lätt-Bordeaux” som passar fint både till mat och att dricka för sig själv.

La Dauphine är ett större vin med mörkare frukt, mer struktur och mer påtagliga tanniner. Gott till mat redan idag, men de flesta skulle nog tycka det är lite tufft utan mat. Mår säkert fint av ett par år på rygg i mörker och svalka. Till priset är Bergerac-vinet svårslaget, rekommenderas!

Tack till
http://korkdragaren.blogspot.com/2009/06/chateau-les-merles-reserve-lajonie-2007.html
för tips om Château Les Merles Réserve.

Goda vinare har också smakat La Dauphine:
http://godavinare.blogspot.com/2009/05/2006-chateau-de-la-dauphine.html

PS. Häromdagen provades även SB 95104 Southern Ocean Cabernet Merlot 2008 89 kr, SB 95201 Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon 2006 139 kr samt 2003 Ch Camensac, Haut-Medoc 289 kr. Inte oväntat var Camensac ganska mycket bättre med stor härlig doft av svarta vinbär, rostat kaffe och tobak. Quinta de Chocapalha (som görs av Sandra Tavares da Silva) utvecklades bra med luft och hade fin pinjeton. Southern Ocean var OK, men flera tyckte den var lite mesig och konstgjord. Idag skulle jag hellre köpa Château Les Merles Réserve.

Någon annan som provat någon av dessa?

Dag2
Ch Les Merles, vinet smakar fortfarande fint, idag med en nästan kirschig sötfruktig smak som påminner lite om god Grenache. En aning insmickrande är det, och syran är väl inte så hög, men ändå mycket bättre än de flesta sötsliskiga, strömlinjeformade nya-världen-viner i samma prisklass.

Dauphine 06 utvecklas hela kvällen och smakar som bäst efter ca 3-4 timmar i glaset. Det är lovande. Samtidigt skall man inte förvänta sig underverk.